”'Hur gick det till när politik blev en kamp om vem som har rätt att påstå sig agera i kärlekens namn?' Så inleder Sara Ahmed sitt bidrag. […] Essän är central i sammanhanget; utgivningen är en välgärning, låt vara att Ahmed inte är alldeles lätt att förstå ens på svenska. […] Mara Lee är vid jämförelse kristallklar. Hennes ännu längre essä 'Kan rasism lära oss något om kärlek?”' är visserligen också teoritung (endast tjeckiska lusforskare har fler nummer i notapparaten) men genom en både skarp och elegant problematisering lyckas hon leda i bevis att rubrikens fråga dessvärre kan besvaras ja. 'Och vi kan sluta blunda nu.'”
Fredrik Sjöberg i Aftonbladet.

”Inte alltid lätt. Men spännande. Och mellan Ahmeds, Mara Lees och Carin Franzéns något krävande essäer ges andrum i form av poesi, bland annat av Kristofer Folkhammar, och hybriden ”Kalejdoskop: kärlek” – kollektivtext av fem fantasifulla skribenter. En fin novell av Khashayar Naderehvandi, en klargörande utläggning om Aleksandra Kollontaj, kommunistisk sex och solidarisk kärlek av Aaron Schuster – inkluderande en helt ljuvlig analys av Ernst Lubitsch film ”Ninotchka” med Greta Garbo.”
Nina Lekander i Expressen.

”Sara Ahmed analyserar vad det innebär att göra något i kärlekens namn när det är en vit makt-rörelse som formulerar sitt budskap i kärlekstermer: kärlek till nationen och till den vita rasen, snarare än hat mot främlingar. Mara Lee vänder på frågan om vad kärlekens språk kan lära oss om rasism och frågar sig vad rasism kan lära oss om kärlek och vilka ömhetsbetygelser och kärlekshandlingar rasismen är en förutsättning för. Det är en text som med sin provocerande frågeställning visar hur de två, kärlek och rasism, trots att de verkar vara varandras motsatser, har en gemensam historia.”
Victoria Greve i Göteborgs-Posten.