Sedan jag slutade skriva för Glänta har vi då och då pratat om ifall jag ska börja igen, och när det i så fall ska ske. Mitt svar har varit: ”Ja, jag vet inte, är osäker på vad jag ska skriva om, inget händer …” etc. Sedan hände något. Vi flyttade till en ny lägenhet och jag blev upptagen med att göra den till ett hem. Leta efter möbler, tallrikar, knivar, skärbrädor, lampor. 

Göran och jag åt lunch när han tog upp detta med skrivandet igen. Jag sa: ”Jo, så här, jag skulle vilja skriva, åtminstone skulle jag vilja försöka skriva för att se om jag vill eller inte. Men inget händer på det sättet i mitt liv just nu, och mitt skrivande har alltid handlat om mitt liv och om de situationer jag befunnit mig i när jag skrivit. Under många års tid hände det mig saker varje dag, nu handlar mina samtal om ifall det där danska företaget kommer att kunna leverera ett matbord närmsta veckorna eller om det kommer att bli försenat, och så måste vi vara säkra på att det verkligen är av valnöt. Om jag skriver nu kommer det att bli en göteborgares Sex and the city-blogg. Vill ni ha det till Glänta?” Göran sa: ”Är det vad det blir, då är det så!” Jag svarade: ”Okej, vi kör.” Och sen skrev jag ingenting. Jag var upptagen med att äta valnötter och köpa valnötsträ.   

När jag fick reda på att jag inte kommer att få permanent uppehållstillstånd efter alla dessa år om jag inte har ett fast arbete, trodde jag att jag skulle kunna hålla mig lugn och kontrollerad och att det skulle ordna sig till slut, men nej. Enligt den nya migrationslagstiftningen kan i stort sett ingen beviljas permanent uppehållstillstånd utan en fast tjänst, oavsett dina skyddsskäl, oavsett om du har sambo eller är gift eller hur många gånger du ansökt om förlängning. Har du inget jobb är du här tillfälligt för alltid. Det är till och med så att om du fått tre års tillstånd första gången ger de dig två år nästa gång du söker. 

När jag började prata om det, utlöste det något hos mig och jag fick panik. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så traumatiserande för mig att ställas inför detta. När han sa att det kommer att lösa sig så exploderade jag och skrek att nej, det kommer det inte, det kommer det aldrig. 

Jag vet inte om mitt skrivande kommer att handla om att hitta ett arbete och hela den processen, och jag vet inte vad en kan skriva om och få det till en text. Ändå skriver jag, och troligen kommer allt det där att bli del av mina texter oavsett. Men det går inte att skriva Sex and the city-inlägg om Göteborg om du vet var Migrationsverket ligger.

[2022-06-07]