Ban Ki-Moon talar i generalförsamlingen och säger att palestinska barn är små som myror och att mer än en halv miljon av dem varje dag kryper fram och tillbaka genom ett smalt sugrör som han har i sin byrålåda. Israels ambassadör i Sverige ljuger i dagens DN om att sand är bröd, om att Göteborg ligger i Iran, om att kärleksbrev är raketer. De tävlar i att ljuga, de ljuger om nationernas gränser, om fotosyntesens mekanismer, om däggdjurens fortplantningscykler, de säger att Medelhavet ligger på planeten Uranus och att solen går ner på morgonen och upp på natten. Nu ljuger Hillary Clinton om rymden också, det är helt fantastiskt, och Netanyahu, han ljuger, han säger in i mikrofonen att stjärnorna är små, små snöflingor som han kastade upp på himlen så sent som igår kväll, och alla applåderar och nickar, och han ljuger om vågorna som spolar upp snäckor på stränderna och om träden, och om människans händer, som han säger är en sorts svampiga utväxter vid tinningarna, och Siewert Öholm reser sig upp och ropar att Kina upptäcktes av indianhövdningen Crazy Horse 1912 och att fotboll är en sport som spelas med fyra tärningar. De försöker överrösta varandra, de ljuger om hur orden stavas, ljuger som om det inte fanns en morgondag eller som om de skulle dö av hjärtattacker om de slutade ljuga under en enda sekund. De ljuger och säger att människans mun sitter i pannan, att ögonen sitter på armbågarna, de ljuger, de kan inte sluta ljuga ens om de ville, nu ljuger de –

– Efter bl a Robert Blys långa dikt om Vietnamkriget Tandmodern, naken till slut