”Det är fascinerande läsning som antyder en feministisk strategi i att försöka vara – eller acceptera att man är – oförbätterlig.”
Maria Ramnehill i Göteborgs-Posten

”’Vi tar de bilder och bitar vi erbjuds för att navigera mot en framtid. Men i den framtiden ska vi också vilja bli en annan.’
Bli en annan. Den skeva verklighetsuppfattning som bygger helt på föreställningen att man ständigt ska förbättras återkommer i Elisabeth Hjorths rörliga, roliga och vassa brottning med sin samtid och sitt liv.
Kravet på förbättring som livets själva grundvillkor är inte unik för flickors position, men vårt tids skeva idé om utveckling, framsteg – tillväxt om man så vill – också i varje del av det privata livet lever i sin allra mest koncentrerade form i just (synen på) flickor.”
Jenny Aschenbrenner i Svenska Dagbladet

”på ett ställe står det i boken om den skrivande praktiken: ’Att skriva för att undkomma vissa begär och bejaka andra, vända sig bort från vissa blickar och visa sig för andra’. Och så läser jag Mutant, som en prövande rotation i patriarkatets ruin.”
Klara Meijer i Radio Cyklopen, den arbetsfria tiden (57:40 in i programmet).

”Att utöva självsvält hjälper inte heller, vet Hjorth av egen erfarenhet, även om det ibland ses som ett sätt att ta kommando över den egna kroppen: ’Att ta sig bortom sig själv genom att utplåna sig själv låter alldeles för mycket som en patriarkal fantasi.’ Överlag skyr hon inte privata bekännelser. Hon skriver om förälskelser, om sin sons autismdiagnos, om arbetet som skrivlärare, och hon skriver om hur småbarnsföräldrar har sex, och gör ett försök till en rannsakan kring sin egen roll i bemötandet av Jean-Claude Arnault.”
Bernur