”Papperslösa saknar för det mesta röst i offentligheten och blir på så sätt lätt föremål för politiska utspel. När Samira Motazedi gestaltar tillvaron som papperslös är det en bild som är långt ifrån politiska skräckvisioner av ’skuggsamhället’. Vardagen är en kamp, både mot Migrationsverkets kafkaartade hantering och längtan efter det land hon varit tvungen att lämna.” Elise Karlsson tipsar om favoritböcker i Dagens Nyheter.

”Att läsa Samira Motazedi i denna samtid är att rengöra sin hjärna. […] Hennes berättelse är särskilt viktig […] som vittnesmål mot den bild som målas upp i de större medierna, där politiker och tjänstemän kommer undan med ’vi har vissa kvalitetsproblem men vi håller på att se över det’. De kommer undan gång på gång, fastän vi har tillräckligt med vittnesmål för att slå fast att det behövs mer än några små justeringar. Vad som behövs är att synen på människor på flykt revolutioneras, det vill säga: synen på människor behöver revolutioneras. Samira Motazedi hjälper oss med det.” Karin Råghall i Feministiskt perspektiv

”Nu har alla hennes texter blivit en bok, ’En gång i veckan drömmer jag att jag är i Iran’ (Glänta produktion), som lyckas med den svåra konsten att göra om arbetsförmedlingens köer till strålande poesi […] Jag äter upp hennes språk, älskar det, men sörjer hur modiga röster tystas. Motståndsmänniskan och kämpen Samira skriver till slut det sorgligaste av allt: ’Jag har aldrig röstat. Inte ens 2009, med den gröna rörelsen. Men skulle jag ges möjlighet att återvända skulle jag åka omedelbart, lägga min röst på regimen och krama min mamma.’” Elina Pahnke i Sydsvenskan

”Jag har läst, gråtit, skrattat, blivit arg, känt sorg, vanmakt, ja hela mitt känslospektra har hon lyckats aktivera i sin extremt precisa och nakna förmåga att sätta ord på ovissheten.”
Sinziana Ravini i Göteborgs-Posten

”Motazedi skriver lågmält men drabbande och förbehållslöst om vardagliga detaljer, om att glömma kvar parfymen i handväskan när hon ska gå på planet, om att få sextiotvå kronor om dagen att räcka till mat, tvättmedel, hygienartiklar. Om att tvätta och tvätta för att få julaftonen att gå […] Små saker som rymmer avgrunder, som blir bilder för hopp, tvivel, förtvivlan och rädsla.”
Ida Andersen i Opulens

”Samira Motazedi beskriver livet som asylsökande i Sverige. Det är drabbande och upprörande, dels att få ta del av den personliga kampen men också om hur byråkratin, likt ett monster, slukar människan. Läsningen känns som att få öppna dörren till en för mig helt okänd värld.”
Anna Frölander tipsar om boken i P4 Sörmland

Läs också Elin Swedenmarks intervju med Samira Motazedi.

En gång i veckan drömmer jag att jag är i Iran finns också med på flera årsbästalistor för 2017:

”Under flera år har Samira Motazedi bloggat om sin tillvaro som asylsökande i Sverige. Detta lakoniska och gripande arbete sammanställdes nyligen i bokform […] Vardagsliv ställs mot absurd – nej – fientlig migrationspolitik. Stäng av Ekot och läs de här texterna.”
Kristofer Folkhammar i Aftonbladet 2017-12-16

”Motazedis bok som från början var en blogg, utgör ett smärtsamt och välskrivet vittnesmål från en tillvaro under ständig förhandling som jag tycker alla borde läsa.”
Jenny Högström i Sydsvenskan 2017-12-10

”En blogg som blev en bok, skriven från en av vår tids mest centrala platser. Det är en plats i rörelse, präglad av ovisshet, saknad, drömmar och ett envist hopp.”
Marit Kapla i Expressen 2017-12-21