Lagen och arkivet – Akternas mediehistoria

Cornelia Vismann

Moses skrapade en gång i tiden ner Lagen på stentavlor, medan greken Solon högg in Lagen på träpelare. Så blev det talade ordet till skrift, och nya kulturformer utvecklades i den allmänna lagens tecken. Dessa nedskrivningar utgör mytiska urscener i civilisationens historia. Men redan då var skrivunderlaget, mediet, av betydelse: utan medium, ingen lag.

Men vad innebär det att rättens historia tycks sammanfalla med mediehistorien? Spelar det någon roll på vilket underlag lagens ord skrivs? Gör det skillnad om lagen skrivs i sten eller programvara, om lagen arkiveras på papper eller pergament? I Cornelia Vismanns stora studie om rättens mediehistoria är det de materiella underlagen och de tekniska operationerna som undersöks. Med utgångspunkt i Kafkas ångestridna meditationer över Lagen och Melvilles beskrivningar av det olyckliga advokatbiträdet Bartleby, utvecklar Vismann ett resonemang där lagen inte bara får sin mediehistoria skriven, utan där mediehistorien samtidigt visar sig vara beroende av rättsliga innovationer. Akter och arkiv, skrank och kanslier, registratur och hålslag är alla utlöpare från en okänd rättshistoria. Först i dag, när akterna förvandlats till digitala ikoner på en skärm, har denna historia blivit möjlig att skriva

Cornelia Vismann var verksam som advokat i Östberlin fram tills murens fall och kom som forskare att samarbeta nära med medie­teoretikern Friedrich Kittler. Lagen och arkivet är en översättning av hennes doktorsavhandling från 2001. När hon avled i förtid 2010 hade den redan uppnått klassikerstatus inom tysk humaniora.