Omslag

Böcker | 2008

City of names

Meira Ahmemulic

Hur skulle det se ut om man byggde en stad vars själva idé är att den inte är bestående? En stad utan permanent identitet, där alla får bidra med sina byggnader – och med sina namn? En stad vars förutsättning är aktivt deltagande, och som växer och förändras tillsammans med dem som bor i den. En stad som aldrig är sig lik. Undan för undan växer den lilla staden till en stad vilken som helst. Den tar form ur tags – graffitimålarnas egennamn – och skapar ett alfabet för nya ord och meningar, nya städer. City of Names liknar lika mycket en urbanteoretisk studie som ett journalistiskt experiment. I Meira Ahmemulics debutbok beskrivs en stads uppgång och fall i bilder och ord. Vi vågar påstå att det rör sig om en högst originell debut.

Meira Ahmemulic (1974) är konstnär verksam i Göteborg och Berlin. Under de senaste åren har hon arbetat såväl med skrivande som curatorsverksamhet och konstnärliga aktioner i olika stadsrum.


City of na… | Recensionsklipp

”[…] surrar och hamrar av lust. Lust att bygga, lust till fantasin och utopierna, lust till staden och skrivandet. Men det som gör att boken bär är att den också ger plats åt tvivlet. […] Italo Calvino hade gillat City of Names, staden som byggdes av hittegods, gåvor och ord.”
Stefan Jonsson i Dagens Nyheter

City of Names innehåller något som de flesta andra arbeten av den här sorten saknar: en reflektion av sig själv och sin tillkomsthistoria. Det är inte så underligt att det oftast saknas, konstens första kapitel är inte att kritisera sig själv utan att föreslå något. Men det är vackert när den reflektionen finns.”
Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet

"Meira Ahmemulic ger nya perspektiv på graffiti. Och även om man irrar bort sig bland tankegångarna så kan man i alla fall ta till sig det viktigaste, att vi borde fundera mer över det offentliga rummet och vem som ska bestämma hur det ska se ut."
Bodil Juggas i Arbetarbladet

"Boken är ett konstverk i sig men också en infallsrik och skarp analys av staden som idé."
Karin Widegård i Göteborgs-Posten