Hemliga städer

Göran Dahlberg

Hemliga städer är en essä om underjordiskt liv, flyktingläger, rymdbaser, atombyar och hemliga sällskap. Men framför allt handlar den om inhägnade samhällen (gated communities) och kåkstäder, två allt vanligare extremer i stadsutvecklingens historia. Inhägnade samhällen är hemliga för att invånarna vill det. Kåkstäder hålls hemliga för att någon annan vill det. Dessa båda typer av stadsbildningar har många gemensamma drag: isoleringen, ogenomskinligheten, privatiseringen, rädslan. Samtidigt skiljer de sig åt vad gäller graden av frivillighet, kontroll, tillgänglighet, och förstås ekonomiskt.

Även om inget av detta är någon hemlighet diskuteras ofta stadsutveckling generellt utan att någon nämnvärd hänsyn tas till hur människor lever och organiserar sig i dessa stadsbildningar, eller att de ens existerar. De hemlighållna städerna växer mest – befolkningsökningen i världens kåkstäder är snabbare än urbaniseringen generellt. En miljard människor uppskattas leva i kåkstäder, och siffran antas öka med 25 miljoner om året. Betydligt färre människor lever i självpåtaget hemliga städer, men olika former av inhägnade samhällen växer mycket snabbt i många delar av världen. Det sägs vara den snabbast växande bostadsprodukten på marknaden.
I Hemliga städer försöker Göran Dahlberg i en koncentrerad essäistisk form tänka och koppla samman olika former av hemlighållanden. Han rör sig mellan underjordiska städer i Vietnam och flyktingläger i Algeriet, mellan Månbas Alfa och sydafrikanska kåkstäder. Kanske säger alla dessa grader av hemlighetsmakeri mer än vi anar om oss själva och de välbekanta städer vi rör oss i.

”De självpåtaget hemliga städerna menar sig själva vara tvingade att sträva efter autonomi. De hemlighållna städerna har tvingats till motsvarande autonomi. Båda dras eller drar sig mot oberoendet. De både vill och vill inte.”

Göran Dahlberg är tidskriften Gläntas grundare och redaktör. Han utkom senast med Att umgås med spöken (2009).