Stefan Hammarén med en burk soppa
h:ström Text & Kultur 2002.

Genre roman, typ …

Strategi Blåsare, exempelvis saxofonister, använder ibland en teknik där de samlar luft i munhålan för att pressa ut den samtidigt som de andas in genom näsan. Med hjälp av denna teknik kan man i princip hålla ut en ton, eller en legatofras, hur länge som helst. med en burk soppa gör bruk av en liknande teknik. Huruvida ordflödet är att likna vid en dron eller en serie legatokaskader är en annan fråga, ty att läsa Hammaréns tour de force kräver sisu.

Argument Argumenten ja. Man kan göra det enkelt för sig och säga någonting om att strategin utgör bokens argument. Men i så fall för vad? Jag tror inte att Hammarén är ute efter att argumentera, eller: jag hoppas att han inte är det. Ett argument måste formuleras enligt en i någon mening konventionell kod för att det skall vara någon vits med det. Visst kan man hävda singulariteten hos sin egen singulära diskurs, men det brukar oftast vara ett uttryck för brist på begåvning, och med en burk soppa är inte så dum … Man kan å ena sidan fråga sig vad Hammarén vill säga med sitt outtröttliga sammelsurium, men har man gått med på att det delvis är fråga om ett uthållighetstest i yttrandeproduktion måste man också gå med på att det faktiskt sägs en massa ? även om det efter ett tag blir svårt att särskilja orden, bokstävlarna … Det är givetvis så att detta i första hand är en fysisk/materiell text. Läsupplevelsen är en där en associativ paratax går över i en fysisk erfarenhet. (Jag åsidosätter här att boken är en gestaltad poetik. med en burk soppa är en bok om diktandet och dess omöjliga former, men man måste ju välja ett perspektiv …)

Kulmen Denna bok är en kulmen! Men låt oss begrunda följande (högst representativa) litteraturkritiska passus:

?Äfvenledes av den grymma sodomlitteraturen vi ej uppskatta här alls den att då försöka påtvinga något, som man icke, aldrig det mer så fult med att belasta de våra gudar, tala ej för döden och ej att driva med de galningar, var än poeten då ställer sig, på fel sida om de barriärerna, där står han och frågar väser något, en glosa varsågod en förvånad sate du till att vålla det bajset här i det pytondefekationen.?

Slutsats Om en litteratur skall ’hända’, äga rum, då får man jävlar anamma bjuda till: att läsa är ett arbete, en produktion. med en burk soppa är en text som inte tillåter något annat slags läsning än en som GÖR något. Ett problem är förmodligen att det är svårt att skilja på om boken säger detta, eller gör det, eller både och; texten ställer sig i sin oresonlighet mellan läsaren och läsningens produkt: den forcerar det som inte skall behöva göras till en grej. Men: det vore orimligt, felaktigt och orättvist att belasta boken för det.

NO