Juan Manuel de Prada Fittor
W&W 2002. Översättning av Manni Kössler.

Genre Deskriptiv fitt-taxonomi.

Strategi Genom korta prosastycken upprättas en deskriptiv taxonomi av en mängd fittvarianter. Det deskriptiva elementet hör samman med den novellartade formen: en berättelse (oftast) med (föga drabbande) slutknorr.

Argument Det går inte att förstå Fittan på annat sätt än via fittor. Det singulära fenomen som vulvan erbjuder måste förstås och erfaras som sådant. Härvidlag problematiserar boken sin egen strategi genom att upprätta en klassificering (”Kodade fittor”, ”Fittor i glättat papper”, ”Ungmörs fitta”, ”Fittan på kvinnor efter klimakteriet” etc), trots att många av beskrivningarna utgår från en händelse.

Kulmen Den gynekologisk-fenomenologiska metoden i stycket ”Vederläggning av Henry Miller”: ”Till fittan får man inte bereda sig tillträde med en ficklampa, till fittan måste man bereda sig tillträde med en tändsticka, helst en kort, så att den tar slut medan utforskningen pågår och så att man under detta tändstickans gradvisa utslocknande kan gissa (snarare än se) själva fysionomin i fittan, som helt säkert kommer att öppna sig motståndslöst inför stickans sövande rök. [—] Fittan, herr Miller, måste vi närma oss rustade med anakronistiska redskap, en vaxsticka eller en låg ljusstake, aldrig elektriskt ljus. Fittan är en arkeologisk lämning, en grotta som i sig döljer njutningens outsinliga åder, genomkorsad av fossiler och springor, bräcklig och dyrbar som en trilobit, och den måste besökas med handsklädda händer och stickor som lyser svagt, försiktigt så att man inte sveder blygden, eller med ljusen i en ljushållare som blandar vaxets tårar med tårarna från alla safter och vätskor fittan innehåller. Prospekteringen eller introspektionen av fittan, herr Miller, kräver en fjollig skräddares kynne och Ni, herr Miller, var alldeles för mycket karlakarl.”

Slutsats Bokens motsägelsefulla metod (klassificering av det singulära) ligger i den fittans natur som undersökningen tycks föra fram: ett för det manliga begäret gäckande objekt, som alltid måste erfaras medierat, symboliserat, kontextualiserat. Fittan är alltid indirekt.

NO