Donald Boström (red.) Inshallah ? konflikten mellan Israel och Palestina
Ordfront 2001.

Genre dokumentärprosa, bilder, kommentarer och analyser av olika svenska intellektuella kring samma tema: konflikten mellan Israel och Palestina (formulerat i bokens underrubrik).

Strategi Donald Boström och hans medarbetare inbjuder oss med täta minnesbilder ? i ord och foto ? till ett slags resa in i konfliktens förutsättningar, återvändsgränder och möjliga öppningar. Här erbjuds namnkunniga kännare av Mellanöstern ? t ex Jan Guillou, Per Gahrton och Göran Rosenberg ? att försöka fånga in själva anatomin och motoriken i den konflikt som plågar regionen. Det finns ingen röd linje, inget sammansvetsande hållning, blott ett slags genomgripande om/sorg: ingen av författarna skriver undan eller över de ohyggliga svårigheter som en verklig försoning kräver. En avgörande vredesfråga genomsyrar dock många av texterna: hur är det möjligt att Israels ockupationspolitik ? i ljuset av världssamfundets ingripanden i t ex Irak, Rwanda och Bosnien ? fortfarande kan pågå med omvärldens passiva stöd?

Argument En närläsning av texterna ger vid handen att underrubriken till viss del är falsk: det handlar inte blott om en konflikt mellan Israel och Palestina, det handlar också om en kamp mellan Israel och Israel, mellan Palestina och Palestina, om ett slags tysta inbördeskrig som dagligen utkämpas bakom kulisserna. För en sekulariserad modern jude utgör fanatiska judiska bosättare ett större hot mot freden och ett acceptabelt framtida Israel än en stor del av den palestinska befolkningen. Antagonismen är inte dikotomisk mellan så kallade etniska eller religiösa grupperingar, samlade i två separata nationer ? Palestina och Israel ? utan mellan politiska och religiösa intressen som här och var glider samman i de mest otänkbara konstellationer. De så kallade ?fanatikerna? är ibland varandras bästa vänner.

Kulmen Insikten att en verklig fredsprocess inte bara skall initiera ett slut på ?fiendeskapen? ? utan också försöka förvandla fiendeskapen till någon form av samlevnad. Att förstå innebörden i denna på sikt nödvändiga omvandlingsprocess är att förstå varför människor ibland hellre väljer kriget än freden: att ?leva tillsammans? med de som på symbolisk och imaginär nivå stått i absolut motsatsställning till ens eget liv, identitet och framtid ? ens dödsfiender ? innebär ju ytterst att man slutar att ?leva med sig själv? såsom man tidigare förstått sig själv. Detta blir också nödvändigt i framtiden eftersom både Israel och Palestina måste lära sig leva med en stor befolkning från ?den andra sidan? inom sina egna gränser.

Slutsats Antologin är ett kärnfullt bidrag till den svenska debatten ? dvs, till en debatt som knappast existerat och som på senare tid, som Jan Guillou poängterar, har dominerats av en alltmer eftergiven och ryggradslös inställning gentemot den israeliska ockupationspolitiken.

Michael Azar