Marguerite Duras Det är allt
Ellerströms 2000. Översättning av Kennet Klemets.

Genre Låt oss kalla det för ”dödsanteckningar”. För några år sedan visades ett tv-program om franska revolutionen där det, om jag inte missminner mig, berättades om en läkare som frivilligt lät sig giljotineras i syfte att studera hur länge hans avhuggna huvud skulle vara vid medvetande. Han lät sin assistent stå vid hans sida och efter dekapiteringen anteckna hur långt det avlägsnade huvudet kunde räkna högt. Jag tror han kom till fyra. I en liknande terräng rör sig Duras i de sista 37 sidorna av sitt författarskap.

Strategi Som Kennet Klemets påpekar i sitt väl sammanhållna efterord är detta en bok om att skriva. Skrivandet avfolkade hennes liv och hon visste inte om det var det hon skrivit om sitt liv eller det hon verkligen upplevt som var sant.

DEN 13 APRIL

Ett helt liv har jag skrivit.
Som en idiot har jag gjort det.
Det är heller inte illa att vara sån.
Jag har aldrig varit pretesiös.
Skriver man hela livet, lär man sig att skriva.
Det räddar en inte från någonting.

Argument ”Det finns ingen sista kyss.”

Kulmen Den enda anteckningen från den 28 juni: ”Ordet kärlek finns.” Och från den 6 januari: ”Hat hjälper en att uthärda.”

Slutsats Fyra respektive tre dagar före sin död skriver hon de sista anteckningarna:

DEN 28 FEBRUARI

Det är slut.
Allt är slut.
Det är fasansfullt.

DEN 29 FEBRUARI, 13.00

Jag älskar er.
Adjö.

UKON