Toni Morrison Paradis
Trevi (Forum) 1999.

Genre Roman av den flödande ordrika sorten. Dock inte alls av den sort som läser sig själv. Eller är överdrivet förklarande, men oerhört målande. Toni Morrison serverar ingenting på ett fat.

Strategi Morrison ger oss ett myller av händelser, och personer framträder tillsynes utan inbördes samband. Som vanligt blandar hon ett mycket närgånget beskrivande med att överlåta åt läsaren själv att skapa sammanhang utav dessa glimtar av upplevelser och känslor. Allt genomfört i cirkel: i bokens upplösning återberättas och fullföljs den dramatiska inledningen och där möts alla disparata livsöden och någon typ av förlösning uppnås (Paradis?).

Argument Det främmande är alltid hotfullt i vilken form det än uppträder om ?vi? har något som vi måste försvara. Det är inte nödvändigtvis så att det onda alltid kommer från de vita till de svarta, men i den mån olika grader av ?färgade? är rasister så hänger det samman med den (i USA) ursprungliga rasism det vita samhället alltid utövat mot svarta. Men den kan perverteras och förvridas och på så sätt uppstår hat mellan olika grupper i det ickevita samhället.

Kulmen Den brutala hämnd mobben av helsvarta män genomför (men lyckas de?) mot ?klostrets? mångfärgade men framförallt frihetstörstande kvinnor, med vilken boken både inleds och avslutas. Där svarthet ställs mot pluralism, manlig övermakt mot kvinnlig utlevelse och frihet, tolerans och solidaritet mot konservativt hyllande av familjen.

Det hat som denna helsvarta grupp känner mot alla som är ljusare grundar sig i att de en gång blev avvisade när de bad om hjälp. Nu vänder de detta hat mot den grupp kvinnor som tar emot diverse fördrivna existenser och därmed lever upp till precis det krav de ställde på sina medmänniskor.

Slutsats Rasbråk är aldrig bara en fråga om färg eller ursprung utan alltid uttryck för, eller i samspel med, något annat: ekonomi, trygghet, etc. En av rasismens centrala funktioner tycks enligt Morrison vara att få de ?underlägsna? att passivt kopiera den härskande normen. Det är inte svartheten som är hotet, det är blandningen, normupplösningen som ifrågasätter patriarkatet, kapitalismen, heterosexualiteten etc.

Mikela Lundahl