Anthony Giddens Tredje vägen
Atlas 1999. Översättning av Lillemor Jonsson.

Genre politiskt program med sociologiska anspråk.

Strategi Giddens försöker på ett grundläggande och ganska omständligt sätt lägga fram sina tankar om en förnyelse av socialdemokratin. Texten flyter fint, så till den grad att man lockas till den sortens läsning där man riskerar missa när det händer något. Men det gör det, om jag inte läst alltför hastigt, sällan. Det är såväl skrivartens som genrens problem: politikens retorik fördunklar budskapets eventuella fräschör. Istället är det i de konkreta exemplen, och framför allt gäller det hindren på vägen, som man möjligen kan ana något av det nya.

Argument Socialdemokratin måste närma sig mitten, och denna Mitt laddas med radikalt innehåll (”’mittfältsvänster’ är således inte någon oskyldig etikett”). Vägen går mellan protektionism och in blanco-stöd till frihandeln, staten och det civila samhället, mellan poler som i sin renodlade form knappast någon representerar. Den tredje vägen är ganska ödslig vad gäller idéer, men proppfull med människor.

Kulmen Det är (trots allt) lite märkligt, men den här boken saknar egentlig kulmen.

Slutsats ”Positiv välfärd”, ”frihet som autonomi”, ”dynamisk samverkan”, ”förnyelse”, ”medborgerlig liberalism”, ”kosmopolitisk pluralism”. Visst, visst ?

Göran Dahlberg