Tor Nørretranders Platsen som inte finns
Bokförlaget DN 1998. Översättning av Jan Wahlén.

Genre metatopi (med tillhörande historisk översikt).

Strategi Internets historia berättas mycket övertygande, för att sedan mynna ut ett inte lika övertygande resonemang om framtiden för människan och hennes 11 Mbits/s ”bandbredd” – med ”drömsamhällets” postsymboliska kommunikation. Men historien är mycket viktig: från Paul Barans vision i slutet av 50-talet om ett kommunikationsnät som skulle överleva ett krig – världen skulle bli en säkrare plats under förutsättning att tekniken används av så många som möjligt. Och ungefär samtidigt, och betydligt viktigare för Internets framväxt, den framsynte försvarsministern McElroys inrättande av en ”oberoende” forskningsenhet, ARPA, och dess nätverk, ARPANET, som i samarbete med universiteten började växa fram på 70-talet. Ett nätverk som till skillnad från Barans vision framför allt skapades av ekonomiska skäl. Via utvecklandet av TCP/IP, det ”protokoll” som kunde få de olika nätverken att kommunicera med varandra. Fram emot det World Wide Web som uppstod vid det europeiska atomforskningscentret CERN i slutet av 80-talet. Och lanseringen av webbläsare i början av 90-talet.

Argument I en tid när nätet ansätts allt hårdare av kommersiella krafter argumenterar Nørretranders för att dessa stora förändringar i sättet att tänka bara kunde ha drivits fram av statliga institutioner, och för den delen på grund av ett yttre hot (sputnikar). Inte med näringslvets (IBM, AT&T) krav på snabb avkastning.

Kulmen ”Expropiera cyberrymden.”

Slutsats ”I sista änden är det unika och radikalt nya att den tekniska utvecklingen nu börjar handla om vad vi vill med varandra.”

Göran Dahlberg