Primo Levi Är detta en människa?
Bonnierpocket 1998 [1947].

Genre Självbiografi.

Strategi Sista meningen i förordet lyder: ”Det förefaller mig överflödigt att tillägga att ingenting i boken är uppdiktat.” Genom att inta vittnet, inte offrets, roll berättar Primo Levi om det år han satt i förintelselägret i Buna – ett av omkring fyrtio läger som tillhörde Auschwitz. Genom att konstatera istället för att hata, genom att försöka hålla distans istället för att bli känslomässig, överlåter Primo Levi åt oss att döma. Läsaren blir domare.

Argument

Kulmen Det är de sista dagarna i lägret. Allting har brutit samman. Levi och några andra fångar ligger utmattade kvar i lägrets sängar. Tyskarna har flytt men ingen annan har kommit istället. Det är vinter: 26 januari. Vi låg i en värld av döda och våldnader. Det sista spåret av civilisation hade försvunnit runtom oss och inom oss. Den process som gick ut på att förvandla oss till djur och som igångsatts av de segervissa tyskarna fullbordades av de besegrade tyskarna. Den som dödar en människa är en människa, den som gör eller lider orätt är en människa; den som förlorat alla hämningar och delar säng med ett lik är inte en människa. Den som väntar på att hans granne äntligen skall dö för att kunna ta ifrån honom ett fjärdedels bröd befinner sig, trots att det inte är hans skuld, längre bort från idealbilden av den tänkande människan än den primitivaste pygmé och den grymmaste sadist. En del av vår tillvaro emanerar ur de liv vi har omkring oss: det är skälet till att den som upplevt de dagar då människan varit ett ting i människans ögon har gjort en omänsklig erfarenhet.

Slutsats Så var det att sitta i koncentrationsläger. Att läsa den här boken och sedan glömma den är som att glömma att man blev våldtagen förra veckan. Är detta en människa? finns hos din bokhandlare. Standardpocket. Prisgrupp E.

Kettil Johansson