Lars Göransson Sälla jaktmarker
Atlantis 1999.

Genre Fyrtiotalsnoveller med viskningar och rop från psykets sälla jaktmarker.

Strategi Placera en frustrerad människa i en torftig vuxentillvaro. Låt honom pinas av sin ischias. Låt honom grubbla över kärlekens nedisning, tingens motstånd, guds frånvaro. Låt honom böna efter sinnesfrid och låt honom upptäcka ett ljus. Led honom ut i gläntan, visa honom naturens skönaste färger och förhäxa honom med allsköns irrbloss. Sänk därefter ner ett blyertsfärgat moln. Låt honom höra människors hånfulla kraxande. Slit honom från paradiset och tvinga honom att erkänna sin litenhet.

Argument Det finns bara ett ögonblicks tröst – i skapandet, i musiken, i naturen – sedan upphör förtrollningen och man återgår till mödorna. Vad krävs för att man ska uthärda en sådan verklighet? En flykt, givetvis. Men flykten är en chimär, en dumdristighet – och likafullt det enda argumentet för att fortsätta ökenvandringen.

Kulmen Eufori och extas kan infinna sig efter ett mödosamt sökande. När hjärnan är tillräckligt mjuk blir den mottaglig för de hemliga signalerna. En alternativ värld uppenbaras i vilken människorna är dina undersåtar: ”De klevo långsamt och blygt fram mot honom med blommor, fruktpåsar och chokladaskar i händerna.” (Liten offerstad)

Slutsats En total jaktlycka för den som längtar efter en bortglömd och åsidosatt författare. En euforisk upptäckt för den spanar efter ett alternativt universum. En inte helt förtröstansfull lässtund för den som anser att ”livet har sina goda sidor”.

Lars Bärtås