Roland Barthes Teckenriket
Symposion 1999. Översättning av Johan Dahlbäck.

Genre Utopisk teckenstudie.

Strategi ”Utan att på något sätt låtsas representera eller analysera minsta realitet (den västerländska diskursens huvudsakliga åtgärder), kan jag också från någon del av världen (där borta) urskilja ett visst antal drag (ordet är både grafiskt och lingvistiskt) och med dessa särdrag avsiktligt forma ett system. Det är detta system som jag kommer att kalla: Japan.” Barthes besatthet vid alla dessa tecken, detta system, blir trovärdig i uppfinnandets (och för den delen mötets) uppenbara lust.

Argument Hans läsning – kämpandet med meningen och sökandet efter tomheten – fortgår genom otaliga exempel, som artigheten (”denna övning i tomhet”), haikun (”avsedd att hejda språket”), gesten (”ett grafiskt sätt att existera”, Tokyo (”den har visserligen ett centrum, men detta centrum är tomt”, maten (”desto mer provocerande därför att denna tomhet fabricerats för att man skall kunna livnära sig på den”).

Kulmen ”Ett Teckenrike? Ja, om man därmed förstår att dessa tecken är tomma och att ritualen inte äger någon gud.”

Slutsats Trots att boken består av en samling fragment är det nog trots allt den allra sista meningen: ”Innehållet är för alltid avfärdat: hur vi än rör oss genom korridoren, går genom den eller sätter oss på golvet (eller taket om ni vänder på bilden) finns det ingenting där att bemäktiga sig.”

Örjan Dahlberg