Claude Lévi-Strauss Ras och Historia
Nya Doxa 1999 (1952).

Genre Denna lilla bok är en upplysande essä utgiven och skriven för Unesco för att skingra missförstånd i frågan om ras.

Strategi Lévi-Strauss går systematiskt men relativt lättillgängligt igenom mängder av de föreställningar och myter som bidrar till att hålla rasismen levande. Han tar effektivt död på de märkliga sammanblandningar som människor i allmänhet gör mellan vetenskapliga sanningar och det de kan se med blotta ögat.

Argument Det vi kallar utveckling ? vilket utgör ett av de viktigaste argumenten när man diskuterar olika rasers förhållande till varandra ? är snarare en produkt av vårt behov av ordning än en objektiv verklighet.

Kulmen Lévi-Strauss efterlyser vad han kallar ?en relativitetsteori? också inom det sociala fältet (liksom den man har inom fysiken) för på så sätt öka vår förmåga att inse hur begränsad vår förmåga att uppfatta andras verklighet är. Han tycker sig också mycket riktigt skönja en sådan teori i vardande.

Slutsats Lévi-Strauss bok förvånar mig i sin grad av insiktsfullhet, men den är ju också samtida med till exempel Frantz Fanons Svart hud, vita masker. Vad som snarare borde förvåna är att trots dessa sedan länge vunna insikter frodas rasismen fortfarande och den fortsätter att blanda fördomar med kvasivetenskap, vilket stärker Lévi-Strauss kritik av föreställningen om att historien skulle vara kumulativ ? snarare är den kumulativ när det stärker den rådande världsordningen ? det mesta ? klokt eller inte ? tycks istället gå förlorat i historiens hänsynslösa framfart.