Omslag

Böcker | 2015

Förtvivlade läsningar – Litteratur som motstånd och läsning som etik

Elisabeth Hjorth

Litteraturen är en kritik. Varken den som skriver eller den som läser är nöjd med världen sådan den ser ut. Varje skrivet och läst tecken är en förskjutning av det rådande, ett tillägg som förändrar tillståndet i någon mån. På samma gång är litteraturen mer än kritik. Den pekar mot det outsagda, bortom det redan definierade. Vid bestämningarnas rand finns konflikten. Hur ska det som inte ryms inom någon fixerad beskrivning låta sig omtalas och omskrivas inom de villkor som språket upprättar? Vad kan litteraturen göra i egenskap av kritik? Som plats för något nytt och annat? Vad kan den inte göra? Och hur kan läsaren ta ansvar för litteraturen som möjlighet?

Litteraturens förhållande till världen är ärendet i Förtvivlade läsningar. I dialog med tänkare som Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas, Judith Butler, Derek Attridge, Sara Ahmed och Lev Sjestov undersöker Elisabeth Hjorth läsning som en etisk praktik. Hon gör det genom prövande och dekonstruktiva läsningar av fyra romaner från tidigt 2000-tal: Montecore av Jonas Hassen Khemiri, Hevonen Häst av Annika Korpi, Personliga pronomen av Daniel Sjölin och Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Hjorth visar hur romanerna med estetiska medel gör motstånd mot de samhällsordningar och maktsystem som de skildrar, och att det motstånd som litteraturen utövar ställer läsaren inför ett ansvar som kan formuleras i etiska termer.  Romanerna gestaltar de perifera rösternas betydelse för en alternativ ordning, och de litterära strategierna förstås i Hjorths läsningar som strategier för politiskt motstånd. Läsningen blir i studien därmed också ett sätt att rubba en ordning. Så går det att förstå läsningens etiska dimension som en riktning eller en rörelse för förändring.

Som motstånd mot essentialistiska föreställningar innebär den etiska läsningen att demokratisera fantasin genom ett konstant lyssnade efter det marginaliserade och tystade. Läsarens ansvar kan inte delegeras, varken med hänvisning till konstens absoluta frihet eller till författarens moral. Mötet med den andre ställer jaget ansvarigt just i den relation som situationen upprättar.

I läsaktens möte uppstår behovet av att dekonstruera läsarsubjektet. Hjorth söker en osäkerhetens plats utifrån vilken begäret att införliva och assimilera kan ändra riktning. Den läsning som kvalificerar sig som etisk praktik innebär ett ansvar att låta den andre finnas till för sig själv och inte som objekt för maktanspråk, hur välvilliga dessa än må vara. Att omrikta begär, från det assimilerande och härskande begäret till begär efter rättvisa, samt att ta ansvar för att förändra strukturer, framhålls som betydelsefulla element i läsning som etisk praktik.

Förtvivlan är och bör enligt Hjorth vara utgångspunkten för en ansvarstagande läsning.  Förtvivlan förstådd som filosofisk resurs, och som ett oförsonligt begär efter andra ordningar och världar. Etiken tar sin utgångspunkt i detta begär, i det motstridiga, i en kontinuerlig kritisk förhandling med det historiskt-politiska.   

I själva ordet förtvivlan finns ordet tvivla. Denna tvetydighet ger utrymme för att förstå förtvivlan som en dynamisk figur. Det tvivel som romanerna skriver fram och som är etikens osäkra grund innebär något som är dynamiskt, i rörelse. Förtvivlans förändringskraft är ett motstånd i sig, mot de stelnade hegemoniska former som förtrycket tar sig. Detta är ett motstånd som visar hän mot en möjlig framtid. 

Att läsa innebär att jagas av ett ansvar, som av en ande eller ett spöke, skriver Hjorth. Framtiden står på spel, eftersom läsaren förvaltar det etiska – det som vetter mot det kommande, det som återstår att förverkliga.

Elisabeth Hjorth är författare och kritiker. Hennes senaste roman är Vid himlens början från 2013. Hon är verksam som lärare och forskare i litterär gestaltning på Konstfack. Förtvivlade läsningar är hennes doktorsavhandling i etik framlagd vid Uppsala universitet.


Förtvivlad… | Recensionsklipp

”Det är befriande läsning [...]. Elisabeth Hjorth visar med sin avhandling att den dekonstruktivistiska läsningen, med sin öppenhet för det sårbara i alla tolkningar, är ett sätt att få litteraturen att sjunga mångstämmigt och starkt och låta läsaren, med Elisabeth Hjorths egna vackra ord, ’träda in i en omöjlig, osäker relation där hon kan lära sig något om det hon aldrig kan förstå’.”
Stefan Eklund i Svenska Dagbladet

”Hjorth argumenterar effektivt mot en förenklande syn på litteraturen som karaktärsdanande eller ’god’, och understryker tvärtom – också i sina textanalyser – litteraturens förmåga att peka åt flera håll samtidigt, att både förena tillvarons omöjlighet samtidigt som en längtan efter en annan verklighet ständigt gör sig påmind.”
Markus Huss i Respons 4/15

Förtvivlade läsningar vilar tungt på tre besvärliga teoretiker: Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas och Judith Butler. Men det är ändå de långa teoretiska avsnitten som jag läser med störst glädje. Svåra. Snåriga. Krävande. Javisst. Men roliga. Elisabeth Hjorth har en underbar förmåga att göra dem rörliga, angelägna och igenkännbara.”
Per Wirtén i Sydsvenskan 

”Det var länge sedan jag strök under så mycket och antecknade i marginalerna som i läsningen av Förtvivlade läsningar. Dels på grund av den tankerikedom som här ryms, dels för de frågande och engagerande formuleringar som Hjorth iklätt sitt arbete.”
Calle Flognman i Tidningen Kulturen 

Hör Elisabeth Hjorth prata om förtvivlad läsning i Kritiken på Sveries Radio, och läs en recension av boken i Arbetaren.