Den gudomliga historien – Profetism, messianism & andens utveckling

Jayne Svenungsson

Vilket inflytande har det judiska och kristna arvet på det moderna politiska tänkandet? I sin inflytelserika bok Meaning of History från 1949 härledde historiefilosofen Karl Löwith det krigiska 1900-talets ödesdigra utopismer tillbaka till bibeln. Enligt hans analys grundlades dessa mönster redan i och med de västerländska religionernas lansering av historien som gudomlig. Via medeltidens drömmar om ett kommande tusenårsrike och romantikens idealistiska profetism gav idén om ett stundande himmelrike på jorden indirekt upphov till de moderna tidernas totalitarism och terror.

I sin nya bok låter Jayne Svenungsson denna teologiskt utmanande, utopikritiska historiesyn gå i dialog med en alternativ historietolkning som istället lyfter fram det profetiska löftets förmåga att stävja människors likgiltighet inför orättfärdiga och förtryckande samhällsordningar och inspirera till individuell och kollektiv revolt. Resultatet blir en spännande och komplex historieskrivning som tar hänsyn både till ideologiska och teologiska spänningar och som lägger en kunskapsrik grund för de diskussioner om religion och etik som idag förs av politiskt radikala filosofer som Giorgio Agamben, Alain Badiou och Slavoj Žižek. 

Som en röd tråd genom Svenungssons friskt argumentativa och forskningsmässigt uppdaterade framställning löper tre centrala historieteologiska motiv: profetism, messianism och andens utveckling. Innan boken når fram till dagens politisk-filosofiska horisont undersöks motiven och deras funktioner genom nedslag i tre tidigare historiska skeden. Bokens första del landar i antiken och granskar de profetiska utsagorna i Gamla testamentet i samspråk med tänkare som Martin Buber, Abraham Heschel och Yehezkel Kaufmann. Bokens andra del undersöker hur det profetiska arvet förvaltas av den medeltida teologen Joakim av Floris som ofta betraktats som typisk utopist, men vars strävan att arbeta för en inomhistorisk tid av frid och försoning här istället starkt träder fram. I bokens tredje del undersöks, i ljuset av efterkrigstidens kritik, hur idén om en ”andens religion” artikuleras av romantikerna Novalis, Friedrich Schleiermacher och F W J Schelling.

Bokens avslutande två delar ägnas sedan åt 1900- respektive 2000-talets ideologikritik och det paradoxala återvändande till religionen för visionär inspiration som märks hos exempelvis Jacques Derrida, Eugenio Trías och Gianni Vattimo, liksom hos de tidigare nämnda Agamben, Badiou och Žižek. Diskussionen, som åter aktualiserar det religiösa arvets spann mellan utopiska risker och profetiska möjligheter, rör här bland annat filosofernas sinsemellan olika syn på lag, rättvisa och parlamentarismens möjligheter.

På kristallklar prosa visar Jayne Svenungsson att det bibliska arvets politisk-filosofiska betydelse är lika levande som någonsin. Den gudomliga historien är inte en. Den är en levande materia under fortsatt förhandling.

Jayne Svenungsson är docent i systematisk teologi vid Teologiska Högskolan i Stockholm och verksam inom ”Tid, minne, representation” – ett mångdisciplinärt forskningsprogram om historiemedvetandets förvandlingar. Hon har tidigare bland annat givit ut Guds återkomst (2004).