Om du kommer ihåg, jag heter Samira, och jag brukade skriva här länge tills den stora saken hände, orsaken till att jag började skriva här. Men sedan den stora händelsen inte var så stor att inte behöva fortsätta skriva, så jag kom tillbaka hit och enligt alla papper, pass och kort jag fick finns jag officiellt nu, men med namnet Samyra (som jag behöver rätta till så snart som möjligt).

Hur som helst, förändringen hade hänt, och förvirringen och inkonsekvensen med de nya villkoren hade kvarhållit mig i flera månader och hindrade mig från förändringens arbetsflöde!

Samtidigt kom deadline för min bok närmare och närmare, och jag skrev fortfarande ingenting, men jag trodde, eftersom jag vanligtvis läser flera böcker på samma gång, att jag kan göra samma med att skriva. Det helt enkelt fungerade inte att samtidigt skriva för boken och för skriva bloggen som rutin.

Jag insåg instinktivt (för att det inte fanns någon erfarenhet alls) att om jag ville skriva en boktext, var jag tvungen att bara göra en sak, plus att den kära översättaren flyttade till Stockholm och eftersom vi vanligtvis använde ögonkontakt som en viktig del av översättningen blev fallet mer komplicerat, och avbrotten blev längre.

Nu har den intensiva tiden gått och chocken av den stora händelsen har krympt, och jag är tillbaka på jorden igen. Nu vill Glänta att jag ska skriva, jag vill skriva, översättaren är långt borta, jag kan fortfarande inte svenska (inte länge sedan jag började SFI), men jag måste skriva, så jag skrev och gav texten till Glänta för redigering.

Men kom ihåg om du läser texten och träffar mig dagen efter i gatan, förvänta dig inte att jag hälsar på svenska! För att det är sant att jag skrev detta och gör mitt skolarbete, men jag kan fortfarande inte komma till dig som en cool tjej och säga ”Hur är läget?”.