2016-10-20 | 2016-10-20 Vem är det som skrivit mina texter


För några veckor sedan var jag inbjuden att läsa i Malmö. Inför framträdandet återvände jag till några av de första texterna i den här bloggen och bestämde mig för att översätta dem tillbaka till persiska igen. Det svåra var inte själva översättningsarbetet, utan att förstå vem som skrivit texterna. Om jag har skrivit dem, vem är det då som översätter dem nu – för det verkar varken vara den Samira som levde i Iran eller Samira så som hon var under de första åren i Sverige? Det var en lycklig och samtidigt skrämmande känsla. Å ena sidan blev det uppenbart att mitt liv inte längre står still. Å andra sidan kunde jag inte låta bli att undra hur många förändringar en människa kan genomgå under trettiofem levnadsår. Hur många nya Samira kommer jag att möta, lära känna och lämna bakom mig innan jag dör?

Flyktingen som skrev den där första texten är långt ifrån mig nu. Kanske skulle till exempel Khash, som träffade mig då, känna igen henne. På samma sätt som min mamma känner den Samira som levde i Iran bättre än vad jag gör. Själv försöker jag lära känna den Samira som finns här nu, vilket räcker mer än väl.

Samma kväll som jag kom tillbaka från Malmö träffade jag journalisten Alexander Mahmoud, som hade bett mig om en intervju. Vi träffades på Oceanen och han spelade in vårt samtal medan jag spelade skivor i baren. En av hans frågor handlade om hur jag hanterar att befinna mig i den långdragna väntan som asylprocessen innebär. Jag svarade att jag hittat ett nytt sätt att stå ut: genom att dansa. Han ville ha ett foto till sitt reportage och föreslog att han skulle fotografera mig i ett festsammanhang. Jag sa att jag skulle vidare till en fest i skogen samma natt. Han följde med mig dit. Platsen i skogen lystes upp av lampor i olika färger. Jag försvann in bland de andra som dansade och Alexander fotograferade. När han visade mig fotona efteråt kände jag inte igen mitt eget ansikte hos personen som dansade bland de upplysta träden i skogen. Jag tittade efter en tyst och ledsen människa, men kunde inte se henne i fotot.