Jag sa att jag var orolig att hans pengar skulle ta slut. Jag låtsades somna, men sov i själva verket inte, så att han skulle slippa betala. Jag är lite osäker på priset. Men nånstans runt hundrakronorsstrecket för en lugn och skön och fullständig sömn. Nima sa att det inte var någon fara, att jag skulle sova och att han skulle stå för kostnaden, men jag kunde bara tänka på att det var han som hade betalt för både lunchen och kaffet tidigare på dagen. Och för vinet senare på kvällen. Nu går det inte längre. Ingen kan förvänta sig att han även ska betala för min sömn. Han är varken min pojkvän eller nära vän. Det enda hederliga är att jag inte somnar.

Så vaknade jag ur mardrömmen.