Ernst Cassirer-sällskapet > Ernst Cassirers liv och verk – en göteborgsk historia
Den tyske filosofen Ernst Cassirer (1874-1945) har under senare år kommit att framstå som en av nittonhundratalets viktigaste och mest framsynta filosofer. Cassirers stora verk – De symboliska formernas filosofi – föregriper på många sätt den postmoderna utvecklingen inom snart sagt alla de områden han grep sig an, från filosofi till fysik.
Ernst Cassirer disputerade år 1899 i Marburg för de båda nykantianska filosoferna Hermann Cohen och Paul Natorp, de ledande tänkarna inom den så kallade Marburgskolan. Efter en framgångsrik karriär som professor i filosofi i Tyskland, där han bland annat var rektor vid Hamburgs universitet under åren 1929-1930, flydde Cassirer 1933 undan nazismen. Han kom först till Oxford och sedan, på initiativ av den dåvarande landshövdingen och filosofen Malte Jacobsson, till Göteborg.
Ernst Cassirer var professor vid Göteborgs högskola mellan 1935 och 1941, då han, bland annat av rädsla för att falla i nazisternas händer i fall av en invasion, vågade resan över till USA och en professur vid Yale University.
Cassirer trivdes mycket bra i Sverige och i synnerhet vid Göteborgs högskola, föregångaren till Göteborgs universitet. Han lärde sig svenska, fördjupade sig i svensk filosofi och skrev betydande böcker om Axel Hägerström, Thomas Thorild samt om René Descartes relation till drottning Christina. Han var under tiden i Göteborg mycket aktiv i den svenska intellektuella och kulturella debatten och blev redan 1935 svensk medborgare, något som han förblev fram till sin död.
I sina verk sammansmälte Cassirer historiska och systematiska undersökningar på ett fruktbart sätt. Grunden för hans filosofi var, som han själv skriver i Logik der kulturwissenschaften från tiden i Göteborg, att ”anden finns till endast genom att objektivera sig”, det vill säga att det inte finns något fritt svävande medvetande bortom eller före det som vi möter i form av ord, bilder eller symboler. Medvetande i alla dess former finns endast i och genom olika symboliska former – bilder, språk, myter, traditioner, institutioner. Cassirers forskning kring dessa olika symboliska former kom på så sätt att spänna över ett brett fält av mänsklig erfarenhet och dess olika sätt att konkretisera sig i myter, religion, språk, konst, vetenskap, historia, teknik och ekonomi. Därför framstår också Cassirers verk än i dag som i högsta grad samtida och inflytelserikt. Han inspirerade, och inspirerar allt mer, forskare från ett stort antal discipliner. Bland de många betydelsefulla filosofer och intellektuella vilkas tänkande i hög grad utvecklats i förlängningen av och i förhållande till Cassirers idéer finner man så olika tänkare som den amerikanske pragmatikern Nelson Goodman, den franske fenomenologen Maurice Merleau-Ponty, den franske historikern Michel Foucault och den ryske litteratur- och kulturteoretikern Michail Bachtin.
Den tyske filosofen Ernst Cassirer (1874-1945) har under senare år kommit att framstå som en av nittonhundratalets viktigaste och mest framsynta filosofer. Cassirers stora verk – De symboliska formernas filosofi – föregriper på många sätt den postmoderna utvecklingen inom snart sagt alla de områden han grep sig an, från filosofi till fysik.
Ernst Cassirer disputerade år 1899 i Marburg för de båda nykantianska filosoferna Hermann Cohen och Paul Natorp, de ledande tänkarna inom den så kallade Marburgskolan. Efter en framgångsrik karriär som professor i filosofi i Tyskland, där han bland annat var rektor vid Hamburgs universitet under åren 1929-1930, flydde Cassirer 1933 undan nazismen. Han kom först till Oxford och sedan, på initiativ av den dåvarande landshövdingen och filosofen Malte Jacobsson, till Göteborg.
Ernst Cassirer var professor vid Göteborgs högskola mellan 1935 och 1941, då han, bland annat av rädsla för att falla i nazisternas händer i fall av en invasion, vågade resan över till USA och en professur vid Yale University.
Cassirer trivdes mycket bra i Sverige och i synnerhet vid Göteborgs högskola, föregångaren till Göteborgs universitet. Han lärde sig svenska, fördjupade sig i svensk filosofi och skrev betydande böcker om Axel Hägerström, Thomas Thorild samt om René Descartes relation till drottning Christina. Han var under tiden i Göteborg mycket aktiv i den svenska intellektuella och kulturella debatten och blev redan 1935 svensk medborgare, något som han förblev fram till sin död.
I sina verk sammansmälte Cassirer historiska och systematiska undersökningar på ett fruktbart sätt. Grunden för hans filosofi var, som han själv skriver i Logik der kulturwissenschaften från tiden i Göteborg, att ”anden finns till endast genom att objektivera sig”, det vill säga att det inte finns något fritt svävande medvetande bortom eller före det som vi möter i form av ord, bilder eller symboler. Medvetande i alla dess former finns endast i och genom olika symboliska former – bilder, språk, myter, traditioner, institutioner. Cassirers forskning kring dessa olika symboliska former kom på så sätt att spänna över ett brett fält av mänsklig erfarenhet och dess olika sätt att konkretisera sig i myter, religion, språk, konst, vetenskap, historia, teknik och ekonomi. Därför framstår också Cassirers verk än i dag som i högsta grad samtida och inflytelserikt. Han inspirerade, och inspirerar allt mer, forskare från ett stort antal discipliner. Bland de många betydelsefulla filosofer och intellektuella vilkas tänkande i hög grad utvecklats i förlängningen av och i förhållande till Cassirers idéer finner man så olika tänkare som den amerikanske pragmatikern Nelson Goodman, den franske fenomenologen Maurice Merleau-Ponty, den franske historikern Michel Foucault och den ryske litteratur- och kulturteoretikern Michail Bachtin.
